Birgitta Nenzén
Härnösands konsthall, Galleriet, till 23 april

De långväga flyttfåglarna har just börjat anlända till fågelborden runt om i Sverige. Även här vid Norrlandskusten kvittras det lite försiktigt, liksom på prov inför årets bosättning och äggläggning. I galleriet på Härnösands konsthall, går det i Birgitta Nenzéns utställning att urskilja en domherres lite andlösa lockrop, en talgoxes sågande och hackspettens envetna trummande. Ljuden kommer från den broderade cape som svävar över golvet i det inre rummet och med småfåglarna i korsstygn på sitt blanka, krämvita siden snurrar runt, runt, som en ballerina på locket av en speldosa. Fåglarna är många och har olika stil. Antingen sitter de i stela korsstygnsposer eller så ser man dem vilt och glatt spretande i fria stjälkstygnsbroderier i tittgluggarna under det handblåsta och vitmenade glaset.



©2011 BUS/Birgitta Nenzén, Flygfärdig, blandteknik med broderi


På en vägg i galleriet är fågelbilderna uppsatta i ett kors med tennramar i art deco-stil innanför ett uppspänt altarrep, som för att spärra av ett rum för stilla andlighet. Det är ju faktiskt ett under att dessa små, små övervintrande fåglar med sina pickande hjärtan och tunna ben över huvud taget kan överleva i vinterns stränga kyla och det är magiskt att flyttfåglarna återvänder varje vår till sina boplatser i norr efter långa flygpass över säkert halva jordklotet. Kanske är det denna hisnande bedrift som konstnären med sitt kors vill visa sin vördnad.

I galleriets yttre rum använder sig Birgitta Nenzén av samma blandtekniker som med fåglarna men här är temat yttre och inre resor; fragmentariska bilder som skymtar förbi ett tåg- och bussfönster och resor tillbaka i familjehistorien med pusselbitar som genomlyses och kanske läggs i efterhand. En gulnad kartbild av området kring Lillsel och Solberg finns med, liksom en mor som ror och hushållsslit som görs och förhoppningsvis uppvägs av glädjen i att sätta nålen i ett broderi, kanske ett rött domherrebröst eller en blomsterslinga som förskönar köksväggen eller grytlappen.

Kvinnors slit och omsorg verkar vara ett återkommande tema hos Birgitta Nenzén, liksom längtan efter att se skönheten i handlaget, doften av nystruket och väl fästade trådändar. Som betraktare njuter man av broderiernas associationer och de impressionistiska bilderna från familjealbumet. I det sinnestillståndet lägger man gärna örat mot den broderade capen, för att lyssna till småfåglarnas trösterika vårkvitter.

Text: Karin Lundquist
Foto: Jonas Lundquist
2011-04-04